Premiär

Sååå nu är jag här igen. Har ett lite dilemma, jag lovade mig själv att inte bli en av de där som bara skriver om skitsaker som är alldeles för mycket vardagstråkigt. Samtidigt, när det hänt nåt att berätta har man inte tid att skriva. Blä. Men som sagt, jag är här, jag har inte dött. I alla fall inte på riktigt, fast jag - inte jag föresten, Julia Capulet - dog på scen ett flertal gånger idag. Då räknar jag skendöds-incidenten med giftet också, inte bara knivmordet på slutet. Förresten, kan man säga knivsjälvmord? Det låter konstigt. Hur som helst, hon hugger ihjäl sig själv. Med en dålig plastkniv. Jag är viserligen helt besatt av dem men kvaliteén är inte mycket att hurra för. Vi har redan haft fyra knivar som gick sönder, en på scen idag. Publiken tyckte det var mycket underhållande men det får man väl förstå. Det var i vad vi kallar alladörscenen, alltså inte på slutet. Vet inte huruvida ni ickeexisterande läsare känner till storyn i denna berömda pjäs. Alla har förstås hört talas om den men många vet i princip bara att deras familjer hatade varandra, att de stod på en balkong och förklarade varandra sin kärlek och båda två dör för att den andra är/de tror att h*n är död. Något sånt. Många har förstås sett någon filmatisering. Jag kan ha en riktig Shakespear lektion senare, det vore roligt. Nu nöjer jag mig med att säga att vi spelar en modern version där ett flertal karaktärer, däribland Romeo, har bytt kön.